Agera!

Att veta när vi som vuxna ska kliva in och agera kan vara svårt. Det är du och ni i föreningen som känner era unga bäst och kan svara på varför ni känner oro. På den här sidan finns information uppdelat utifrån grad av akut agerande.

1. Agera utifrån en allvarlig situation
Är läget akut ring 112

2. Var uppmärksam på beteendeförändringar hos en person.

Texten nedan är formulerad av Suicide Zero.

Var uppmärksam om en person i din omgivning genomgår större beteendeförändringar som gör dig orolig. Om en person gradvis eller plötsligt blir lynnig, ledsen eller tillbakadragen bör du samtala om hur hen mår. Om personen talar om hopplöshetskänslor, påstår sig vara värdelös, känner sig hjälplös, inte verkar bry sig längre eller uttrycker tankar om döden (både verbalt och genom andra former för uttryck) bör du vara extra uppmärksam. 

Suicide Zero har tagit fram preventivt stödmaterial för föreningar gällande självmordsrisk och går att ladda ner nedan.
I rutinen finns handlingsplan och information om vart en vänder sig samt vad en ska vara uppmärksam på.
Suicide Zero är en organisation som arbetar för att minska självmord. Besök gärna deras hemsida här. 

SZ rutin vid akut självmordsrisk

3. Om det inte är kris, men ni ändå ser att personen antagligen behöver hjälp från exempelvis vården.

Undersök om personen idag har professionell hjälp.

1) Om personen har professionell hjälp, undersök om personen verkar vara nöjd samt om personen har pratat med sin kontakt om det som den berättar för dig. Poängtera att det är bra att den öppnar upp sig för flera olika personer för att riskera att den känner skam och skuld i att ha öppnat upp sig för er. Om personen inte har berättat för sin kontakt, undersök varför, exempelvis är den rädd, då kan ni prata om den rädslan tillsammans. Har den gjort det men ej upplevt att den blivit bemött på ett bra sätt, undersök hur det gått till och kolla av exempelvis hur personen hade önskat blivit bemött. Se därifrån om den exempelvis vill och orkar prata med sin kontaktperson om det, alternativt informera om att hen har rätt att byta kontaktperson om det ej känns bra. Du kanske så fall kan vara behjälplig i den processen. Kom ihåg att våga stanna i de känslor som uppstår, allt behöver inte lösas på ett och samma samtal.

2) Om personen inte har en kontakt med vården.
Vi berättar om det vi upplever, att vi bryr oss om personen och informera om att personen kan få hjälp av vården, utforska exempelvis om personen velat söka vård förut, om den vet någonstans den vill söka eller om personen vill ha information om vart en kan söka. Våga även här stanna i känslorna som uppstår, kanske har personen tänkt söka stöd, men inte vågat, stanna då i rädslan och låt personen få berätta om denna rädsla. Kanske har personen hört i media att det inte går att få hjälp, låt personen berätta om rädslan, men våga också visa på information om att det går.
Om det finns ett motstånd, pusha inte, däremot kan du fråga om du får hjälpa till, exempelvis till ett första samtal eller liknande.