Att veta när vi som vuxna ska kliva in och agera kan vara svårt. Det är du och ni i föreningen som känner era unga bäst och kan svara på varför ni känner oro. Men känner ni oro och upplever beteendeförändringar hos en person bör ni agera.
Texten nedan är formulerad av Suicide Zero och kan användas som en vägledning.
Var uppmärksam om en person i din omgivning genomgår större beteendeförändringar som gör dig orolig. Om en person gradvis eller plötsligt blir lynnig, ledsen eller tillbakadragen bör du samtala om hur hen mår. Om personen talar om hopplöshetskänslor, påstår sig vara värdelös, känner sig hjälplös, inte verkar bry sig längre eller uttrycker tankar om döden (både verbalt och genom andra former för uttryck) bör du vara extra uppmärksam.
Suicide Zero har tagit fram preventivt stödmaterial för föreningar gällande självmordsrisk och går att ladda ner nedan.
I rutinen finns handlingsplan och information om vart en vänder sig samt vad en ska vara uppmärksam på.
Suicide Zero är en organisation som arbetar för att minska självmord. Besök gärna deras hemsida här.
Undersök om personen idag har professionell hjälp.
Ibland kommer de som vi möter behöva professionell hjälp. Om det är en akut krissituation med fara för någons liv ska vi alltid ringa 112 och ta hjälp. Om det inte är kris, men ni ändå ser att personen antagligen behöver hjälp kan vi göra följande:
Ibland är det svårt att prata om sitt mående. Våga stanna i känslorna som uppstår, Om det finns ett motstånd, pusha inte, däremot kan du fråga om du får hjälpa till eller fråga igen vid ett senare tillfälle. Låt det ta tid.
Nedan hittar du ett stöddokument vid en eventuell orosanmälan till socialtjänsten.
